Sammanfattning av konferensen

Jag hade till en början en förhoppning om att skriva lite var dag om Folk och Försvars rikskonferens. Tyvärr så grusades dessa förhoppningar, då tiden och orken inte räckte till. En del av bristen på ork har att göra med efterfesten till måndagens middag. Som vanligt höll CUF den bästa efterfesten på rikskonferensen, och hade troligen fyrtio till femtio personer i vår lägenhet. Den stackare som tvingades ta hand om disken efter festen hade inget roligt arbete. Vid femtiden på tisdagsmorgonen lämnade de sista, som inte bodde där, lägenheten.

Hade också möjlighet att tidigare under kvällen dricka fördrink med Hans Majestät Konungen, och vid samma tillfälle erbjuda Lars Ohly att låna mina fina MFF-manschettknappar. Ohly tackade vänligt men bestämt nej.

Varken kungen, Ohly eller Peter Eriksson hängde med på efterfesten. Däremot Lars Adaktusson, PM Nilsson och Jan Björklund.

Sammantaget skulle jag vilja säga att rikskonferensen i år var mycket bra. Jag är väl lite jävig då jag sitter i Folk och Försvars styrelse, men det är kansliet med generalsekreterare Lars Ekeman som förtjänar det stora berömet. De har lyckats ändra om i programmet på ett snabbt och proffisionellt sätt.

Hade Göran Persson varit lika tydlig som Leni Björklund om var ansvaret för att krisberedskapen inte fungerat bättre låg, så hade både han och regeringen klarat sig mycket bättre.
När det gäller statsrådens uppträdande på rikskonferensen gjorde hon bäst i från sig. Hon har trots allt vuxit till sig en hel del som försvarsminister. Laila Freivalds var platt och grå, inget engagemang alls. Fast hon har inte haft det lätt den senaste tiden, och hon saknar helt förmåga att ta kritik.
Thomas Bodströms insats var inte så stark heller. Det märktes att han var orutinerad i Folk och Försvarsammanhang. Något vidare bordsskick har han inte heller. Han kom sent till middagen på tisdagskvällen. Kastade i sig maten och hälde i sig vinet. Hyfs nog att tacka värdinnan ordentligt fanns inte heller. Först efter påpekanden från min sambo blev det ett halvhjärtat försök.

Väl hemkommen från Sälen bar det av direkt till landstingsgruppmöte. Ingen rast och vila!